.

Fichtel & Sachs 50 Einbaumotor

Motor: Luftgekühlter Einzylinder Zweitakt, Bohrung 38, Hub 42, Verdichtung 1:6, Dauerleistung 1,25 PS bei 4000 U/min., Höchstdrehzahl 4100 U/min. 

Vergaser: Bing 1/12/HD 56/ND 2,10 / NS 3.

Elektrische Anlage: Schwungradlichtmagnet 6 V 17 W, Kerze Bosch W 175 T 11, Gewinde M 14. 

Getriebe u. Antrieb: 2 Gänge, Zweischeiben-Korklamellenkupplung, Sekundärkette 1/2x3/16,

                          Abstufung 1:2,78:1,62, Kraftübertragung durch Kette auf Hinterrad. 

Kraftstoff u. Schmierung: Öl-Benzin Gemisch 1:25.   Verbrauch: Normverbrauch 1,5 Ltr./ 100 km.

Steigfähigkeit (ohne Mittreten): 18%.

Gewicht: 10 kg.    

Preis: Motor wird nur an Fabriken zum Einbau abgegeben.

Hersteller: Fichtel & Sachs AG., Schweinfurt am Main 

Sachs 50 Dreigang

Motor: Luftgekühlter EinzylinderZweitakt, Bohrung 38, Hub 42, Verdichtung 6:1, Dauerleistung 1,25 PS bei 5250 U/min. 

Vergaser: Bing 1/12 HD 56, ND 1517, NS 2 

Elektrische Anlage: Schwungradlichtmagnet 6 V 17 W, Kerze Bosch W 175 T 11 oder W 190 M 11 S, Gewinde M 14. 

Getriebe u. Antrieb: 3 Gänge, Zweischeiben-Lamellenkupplung, Abstufung 1:34,7:21,1:14,1, Kraftübertragung durch Kette auf Hinterrad. 

Kraftstoff u. Schmierung: Öl-BenzinGemisch 1:25.   Verbrauch: Normverbrauch 1,3 Ltr./ 100 km. 

Steigfähigkeit (ohne Mittreten):18%.

Hersteller: Fichtel & Sachs AG, Schweinfurt am Main

MOTOR utgiven av 

Motormännens Riksförbund 

nr.21 1955 sid20/21

Den elegant inbyggda scootermotorn med . fläktkylning, 191 cm3, 10.,2 hästar vid 5 250 varv.

47 kubiks mopedmotorn med tvåväxlad låda, som ger 1.25 hästar i Tyskland, men inte får ge mer än 0,8 i Sverige, till stort besvär för tyskarna.

Såhär såg det ut innan jag

börja röra....

LARGE

LARGE

Schweinfurt den 5 maj 1955

Små motorer - men desto fler.

Varför reagerar dom inte, frågar vår kollega från Stavanger, när i radion Adenauers stämma talar om att Tyskland åter är en fri nation. att ockupationen är slut och att Västtyskland står på egna ben igen? Nyss åkte vi 18 mil från Frankfurt och såg inte en enda flagga eller girland, hörde inga hurrarop och än mindre några trumvirvlar. Varje människa vi frågade hur dom kände det, ryckte på axlarna och började tala om något annat. Tidningsredaktörer från 12 andra länder är lika förvånade som vi två skandinaver. Inte ens de över hundratalet närvarande tyska kollegerna har ett ord till övers för kommentar till herr Adenauers tal. 

Då lutar vi oss fram över bordet på banketten och ställer frågan till Sveriges konsul i Schweinfurt, Willy Sachs och får repliken med ett gammalt bayerskt ordstäv: - Skjortan sitter närmare kroppen än kavajen - låt oss tala om något annat, exempelvis om motorer. 

Vår värd på stället, konsul Willy Sachs, innehavare av världens största fabrik för små tvåtaktsmotorer, härstammar inte från skomakaren och mästersångaren Hans Sachs från Nürnberg. Och naturligtvis är han heller inte släkt med saxofonens uppfinnare. Nej. han är son till Geheimrat Dr Ernst Sachs som år 1903 uppfann det torpedofrihjul med inbyggd broms, som vi trampade på i ungdomens vår och som alltjämt är sista skriket i hundratalet länder. Och han är i dag ensam innehavare av Fichtel & Sachs i Schweinfurt, som ligger mitt emot SKFs jättefabrik för kullager. Eftersom familjen Sachs också i tidens begynnelse gjorde kullager är det ju lätt förklarligt att, när Willy Sachs skulle bli konsul, var det de svenska färgerna han fick representera i den bayerska industristaden som vårt land har så intensiv affärsförbindelse med. 

Två exportlinjer Det finns nog ingen svensk, som inte någon gång åkt med grejor från Fichtel & Sachs. Nymanbolagen i Uppsala säljer Sachs-motorer och torpedonav, Fleron i Malmö har hand om stötdämparna (som sitter på varannan Volkswagen t ex) och kopplingarna. 

Över 70 miljoner cykelnav har fabriken byggt under 50 är och i dag tuffar 1,7 milj Sachs-motorer i mopeder eller scooter i alla världsdelar. Det är alltså inte någon liten fabrik vi skall titta på Men det är- inte kvantiteterna som imponerar. Man har lovat oss att vi skall få se underverk i toleranser, precisionstillverkning och kvalitet. 

Grönt och vitt Blått och vitt är Bayerns färger. Gult och vitt är den katolska kyrkans. De färgerna såg vi på vägen till Frankfurt i den lilla tjusiga staden Hanau, som skrudats till fest. Dock inte, sorn vi först trodde, för att fira f d "Trizonesiens" upptagande i de fria nationernas krets, utan för att celebrera biskopens besök. Men när vi stiger upp för trappan till den nybyggda fabrikshall, sorn vi inbjudits att inviga. är det färgerna grönt och vitt som slår emot oss.

Första intrycket blir att det ser ut som om man kommit till Wolfsburg. Entréerna, administrationsbyggnaderna, trapporna upp till kontorsvåningarna, där man genom väldiga glasrutor ser in imonteringshallarna, är som kopior av Volkswagen-fabriken. Samma uppläggning, samma rymd, ljus och arrangemang i gator. Väggarna vitkalkade, taken av glas som släpper in ett hav av ljus, alla maskinerna målade i gräsgrönt. Kakel på väggarna och rent på golven som i en badinrättning. 

Gatusystem, en fabrik som sysselsätter 6 500 man enbart med småmotortillverkning, måste ju bli mycket stor. Hela fabriksområdet är byggt som en stad med breda gator mellan de olika hallarna. Varje gata har sitt eget namn: Werkstrasse, Fichtelstrasse, Oststrasse, Ernst Sachsstrasse, Lange Strasse och vad de nu heter. Med typisk tysk organisation förses man i välkomsthallen med en karta att gå efter. 

Inne i hallarna är också fabrikationen lagd efter systemet huvudgator och bigator och tittar man på skyltarna finner man. att varje del i en motor har sin egen gata, en för vevstakars en för axlar, en för cylindrar osv. Fast vi besökt många fabriker, har vi aldrig sett en så konsekvent genomförd planering. Medan man i andra fabriker har härdningen förlagd till en särskild härdningsavdelning, finns härdugnarna inbyggda i gatan. Kommer ett arbetsstycke längs den långa raden bearbetningsmaskiner till det stadium, där det skall härdas, tas det inte av bandet, som ju är vanligt på andra håll, utan där står den elektriska härdningsapparaten (av AEGs specialfabrikat). Elektrisk ström hettar upp godset och utan att stycket flyttas kommer en dusch vatten och kyler. Ingenting tas ifrån bandet, allt löper vidare. Samma sak gäller kontrollen där kontrollstationerna kommer med jämna mellanrum. 

Gata upp och gata ned går vi längs banden och ser hur de olika bitarna växer fram. Alla de gröna maskinerna är tyska. Det är AEG för härdning och svetsning, Häller karusellhyvlar för att plana ut ytorna. Wanderer planhyvlar, HG borrar, Solex mätverktyg. Siemens elektromotorer. Gildmeister spindelborrar, Pittler automater, Index dito, Sigl, Schuler och Krupp pressar, den största om 80 tons kapacitet. Bland alla de tusentals verktygsmaskinerna hittar vi bara en enda utlänning, en Skoda-maskin. Men när den kom dit, var ju också Tjeckoslovakiet stortyskt. 

Man har tydligen inte någon import av maskiner. Det är inte som hos oss att man köper en sak från USA, en annan från England, en tredje från Schweiz. Tyskarna förefaller vara helt självförsörjande i maskiner. Och det man inte kan köpa, tillverkar man själv. Fichtel & Sachs har 450 man i arbete i sin egen verktygsmaskinavdelning. 

Rökning förbjuden I de nya hallarna möts man av anslaget: - Vorsicht! Magnesiumlegerung. Feuergefährlich! 

Lättmetallegeringarna i vevhus och kåpor har sådan konsistens att man inte får komma med en cigarrett i närheten.

Ju större en produktion är, desto noggrannare måste man vara. När man som Fichtel & Sachs tillverkar 38000 småmotorer. 80 000 stötdämpare, 75 000 kopplingar och 250 000 cykelnav i månaden, måste allt klaffa exakt. Allt andas precision. När kortändan på en vevstake skall kontrolleras, läggs staken på ett stativ av stål. Stativet har en tapp, svarande mot vevtappens diameter. 

Den luft som undanträngs i det snäva tolerans rummet får påverka meterlånga vätskepelare, på vilka den som kontrollerar avläser spelet i tusendels millimeter. 

Bäst förstår man dock noggrannheten, när man kommer in i provrummet och får se, inte som i vanliga fabriker något halvdussin eller högst några dussin provbänkar, utan finner 100 bromsbänkar i arbete. Det är nämligen så att på förmonterings band, slutmonterings band, conveyor band och i fabriks gatorna är ständigt 500 motorer på väg. Och samtidigt står 100 på bromsbänk. Varje motor körs en halvtimme, dragen av elmotor, och därefter en kvart, gående för egen maskin. Underligt nog är detta provrum med 100 motorer igång inte bara rökfritt, utan så tyst, att man mycket väl kan prata därinne. 

Kanske är det typiskt tyskt, att när slutmontering skall ske, börjar de olika motorerna blandas. Vi såg en gång hos Opel att det kom tre Olympia, därefter en Kapitän, sedan åter tre Olympia och så vidare. Vilket man förklarade med att de monterande arbetarna föredrog en smula omväxling i stället för att behöva göra exakt samma handgrepp dagen i ända. En arbetsbas sade i Rüsselsheim att blandningen håller gubbarna vakna. Här såg vi sväva över våra huvuden på conveyor linorna 50-kubikare om 1,25 hästar (de som bara får utveckla 0,8 i Sverige), 98-kubikare om tre hästar och 200-kubikarna Iför scooters). Däremot gick tiohästars 50-kubiks dieselmotorerna helt för sig. 

Rytm i jobbet I andra tyska fabriker har man kört med slagordet tempo. Det vill säga att på varje station vid en monteringslina utförs vissa arbetstempon. Hos Bosch exempelvis instuderat av läkare, som räknat ut precis vilka grepp som ligger bäst till för höger- respektive vänsterhand, vilken ställning som är minst tröttande, vilken arbetshöjd som är den lämpligaste och vilken takt de olika tempo skall utföras i. Willy Sachs använder ett annat ord. Han talar om rytmen i arbetet. Själv är han gammal idrottsman - har exempelvis donerat ett jättestadion och en simhall till staden - och han anser att allt skall utföras rytmiskt. Det är nästan som om det vore lika viktigt med Idla rörelser i jobbandet som det är med tidsstudier och ackordssättning. 

Rätt typiskt är att konsul Sachs också har socialvårdare anställda, som varit över i Amerika för' att studera. En av dem, en ung dam, som rest runt i USA, anförtrodde - oss att hon just fått sätta sig in i vari den amerikanska arbetsglädjen består. Hennes käpphäst var att i USA jobbade varje arbetare med den tanken för ögonen, att han skulle kvalificera sig för ett finare jobb, och att han helst skulle vilja bli direktör för alltsammans. I våra dagars Tyskland, som mer liknar Reglerings sverige, än vad folk tror, där man har allting inrutat och organiserat och där var och en anvisas en viss plats, där det är förutsatt att han skall stanna, vill man ha fram mer av "jobba sig fram mentaliteten". Det finns mycket i Tyskland av hjordinstinkt och om inte precis understödstagaranda så dock känslan av att andra ordnar för en. 

Som vår socialvårdare sade: - Blir en amerikansk arbetare sjuk, hör. han efter bland vänner och bekanta vilken läkare som är specialist i fallet. Och så går han till den läkaren för att bli frisk fortast möjligt. :Ylen den tyske arbetaren går till fabriksläkaren, därför att det är gratis. 

Kanske ligger det något i att tyskarna sneglar mot USA. Inte bara i sådana här detaljer. I arbetstakt, i fråga om användandet av de modernaste maskiner, i automatisering och planering, och i medvetandet om att just kvantitetstillverkning fordrar kvalitet och precision är tillverkningen mycket lik den amerikanska.