^ back to ......

VeloSolex Bj.48

1) Bakljus kopplat till spole i

     svänghjulsmagneten.

2) Batteri för belysning vid stillastående. 

3) Specialram med extra grovt centralrör. 

4) Vanliga fälgbromsar av cykeltyp på

     både fram- och bakhjulet. 

5) Förgasare  med luftrenare. 

6) Strålkastare kopplad till spole i

    svänghjulsmagneten. 

7) Bensintank. 

8) Avgasröret utmynnar vid stänkskärmen.

    Ringdimension 26X1  1/2x1 5/8". 

9) Vanligt cykelbaknav med frikrans.

    Samma ringdimension som fram.

Teckning som visar den populära tvåtaktaren.

Den berömda engelska fabrik, som till verkar Solex-förgasarna har genom sin franska koncern upptagit fabrikationen av en 45 cc tvåtaktare, som enligt en uppgift redan har gått ut i 10.000 exemplar i Frankrike. Man framställer hela ekipage, men motorn kan utan svårigheter monteras på vilken vanlig cykel som helst. Det fordras varken extra förstärkning eller grövre ringdimension. Originalcykeln har 26x1 1/2x1 5/8" däck och en ram av speciell konstruktion. Den består av ett mycket grovt rör, som är bockat i v-form. I en utriggad del sitter vevpartiet med anslutning till bakgaffeln. Några särskilda fjädringsanordningar finns inte och bromsarna är av vanlig fälgtyp med wire manövrering och handtag på styrstången. 

Motorn sitter så att säga över framhjulet och dess fastsättningsplåtar är monterade med klammer vid framgaffeln. 

Viktfördelningen är mycket god med hjulet på ena sidan och cylinder, vevhus och en liten tank på den andra. Drivningen sker direkt på framhjulets däck med en friktionsrulle och genom ett enkelt handgrepp kan motorn fällas upp. Cykeln kan då utan ansträngning framdrivas med pedalerna. Drivrullen är klädd med en grovkornig gummimassa. Det har uttalats de farhågorna att friktionsdriften skulle slita onormalt på framdäcket och att slirning skulle uppstå vid fuktigt väglag. Ingående prov och undersökningar har emellertid visat att inga olägenheter av sådant slag förekommer. 

Byggd av en fabrik med förgasare som specialitet är det kanske inte så underligt att den lilla motorn har försetts med en förgasarkonstruktion, som saknar motstycke i fråga om enkelhet och effektivitet. Den saknar flottörkammare och flottör och bränslet pumpas fram genom en membran-pump, som drives genom tryckväxlingarna i vevhuset. Från en liten reservoar i förgasaren går det överflödiga bränslet tillbaka till bensintanken. Tändningsströmmen alstras i en vanlig svänghjulsmagnet, som också har en spole för belysning. 

Det finns bara en manöverspak till motorn och med den regleras gasen. Denna hålles i öppet läge genom fjäderbelastning. Motorn är med andra ord konstruerad för att gå på >full gas> hela tiden. När spaken föres ned, strypes gasen och i sitt nedersta läge påverkar spaken en dekompressionsventil, genom vilken man stannar motorn. Konstruktörerna har avsett att skapa en vanlig cykel med en sådans alla egenskaper med det undantaget att man slipper trampa. Man har också lyckats över förväntan. Maskinen är oerhört lättmanövrerad, vem som helst kan köra den utan att tidigare ha en aning om motorer eller motorcyklar och vill man trampa, så är det bara att koppla ifrån motorn.

Backtagningsförmågan är enastående. Det fordras kraftiga stigningar för att man skall vara tvungen att hjälpa till litet med pedalerna. Och sist men inte minst den går så tyst att den knappast hörs. I England kalkylerar man med ett pris på ca 600 svenska kronor.