Du blir lika nöjd med TV SOPPA!

Men ska Vi vara riktigt ärliga SÅ

passar TOMAT SOPPAN bäst till

mopedutflykten och TV SOPPAN

framför TV:n....

VISST!

       Rostig

Kedja, rulle, kilrem? 

Med erfarenhet från provkörning av bortåt 40 mopeder försöker här TfAs mopedexpert Jan klarlägga frågan om mopedernas kraftöverföringsproblem.

Kedja är säkrast, rulle enklast och kilrem är stadigast! Välj det rätta.

Den som inte väljer det fjärde, kraftöverföring med kuggdrev, står inför ett mycket besvärligt val, om han tänker köpa moped och får tillfälle att välja mellan de tre vanliga drivmetoderna med kedja, rulle och kilrem.

Var och en av de olika drivmetoderna har sina speciella för- och nackdelar och den försäljare man träffar talar sig säkert varm för just den typ av drivning; hans speciella märke använder sig av.

Teknik för Allas mopedredaktör har nu provåkt flertalet märken, och det kan nu vara tid att dra ert del slutsatser om det stora problemet. Motorernas begränsning till storlek, kraft och hastighet gör dem ju praktiskt taget sinsemellan mycket lika som kraftkällor betraktade, och det blir strängt taget deras montering på cykeln och deras speciella form av kraftöverföring och utrustning av reglage som fäller utslaget för mopedens användbarhet och köregenskaper.

Här ska vi tala om kraftöverföring. 

I vintras, när den stora allmänheten skulle dra sina slutsatser av det första halvårets erfarenheter visade det sig att kedjan var så populär, att de svenska fabrikerna omöjligt kunde använda något annat system för nykonstruktionerna. Följaktligen har alla svenska specialgjorda mopeder kedjedrift med undantag för Husqvarna som bestämde sig för rem och hade de första cyklarna ute samma dag sort mopederna släpptes fria. Husqvarna har emellertid hävdat sig bra i konkurrensen och bevisat att remdriften är mycket lämplig för mopeder, framför allt om hänsyn ska tas till dess skonsamhet mot ramen och dess frihet från vibrationer.

Varför fick då kedjan förtroendet.?

Framför allt var det därför att den inte slirar. Kedjan är absolut oberoende av väderleken, förutsatt att den underhålls med olja. Det svenska klimatet med en myckenhet regn och snö under den kalla årstiden ansågs fordra att mopederna så mycket som möjligt överensstämde med de gamla idealen för lättviktare. 

Försäljare av rullmotorer ansåg det lönlöst att arbeta norr om Gävle.

Med kedja följer emellertid också en del nackdelar, och det gäller främst att såväl kedjor tillhörande reglage och rörliga delar fordrar noggrann tillsyn, eftersom de medför ökade risker för krångel .

Kedjan är också en "stum" förbindelse mellan motor och drivhjul och råkar lätt i vibrationer, vilka överförs till ramen. 

Kedjan vill också gärna slå i kedjeskyddet och föra oljud på detta sätt och denna olägenhet blir större ju längre kedjan är, dessa senare olägenheten med vibrerande kedjor är avsevärt mycket mindre märkbara då kedjan har ytterligare ett mellanled i form av en kedje- eller remförsedd reduceringsväxel Två goda exempel på remmen som mellanled är Stafette och Mobylette, och att dubbel kedjeutväxling har liknande verkan märks exempelvis på Autopeder och Frams "Framoped" med Fuchsmotor.

Rullmotorerna har den påtagliga fördelen att ha ett minimum av rörliga delar och alltså minsta möjliga utsikter till krångel.

Genom drivningen med en friktionsrulle av stål, gummi eller karborundum mot däcket får man en "plastisk" överföring av kraften, vilket skonar cykeln för motorvibrationernas påfrestningar.

Som Påhängsmotor är rullmotorerna lätta att montera De är billigare än alla andra motorer. Besparingen vid inköp och montering liksom minskade underhållskostnader torde mer än väl räcka till för att köpa däck dubbelt så ofta som vid kedjedrift. Ja, däckslitaget är relativt stort vid rulldrift, men kom ihåg att även kedjor, kilremmar och kugghjul slits så det argumentet haltar allt en smula. Värre är kanske rullmotorernas absoluta fordran på cirkelrunda hjul. Vid monteringen av rullmotorer märker man ofta, att cykelhjulen måste justeras och riktas. Dessutom måste vid flera rullmotormärken ringtrycket kontrolleras omsorgsfullt.

Så var det slirande rullar vid halt väglag. 

De rulldrivande mopeder jag har kört i regnväder har visat tydliga tendenser i den vägen. Lustigt nog minskar slirningen om rullen är av gummi eller kläds över med en gummi kappa. Stålrullarna slirar mer än karborundumrullarna, men en annan detalj att lägga på minnet är att rullar med stor diameter har väsentligt bättre grepp på hjulet och nöter mindre än de med liten diameter. Stor rulle förutsätter en reduceringsväxel ihopbyggd med motorn (ILO, Mosquito, Peugeot t. ex.). 

Av specialmopederna har Il Pellegrino verksamt bidragit till att popularisera rullen, liksom Velo-Solex genom en lämplig avvägning av motorstyrkan nått fenomenala resultat när det gäller ringa däck förslitning.

Om kilremmarna har vi redan talat entusiastiska ordalag. 

Som medel för kraftöverföring är kanske remmen det äldsta kända på mopeder och motorcyklar - och att den blir lämpligare ju mindre motorstyrkan är finns det en mångfald exempel på. Utom Husqvarna fick vi också en stark lös påhängsmotor med kilrem, Kuli, som visserligen är placerad långt ute i svansen på cykeln och sitter sidomonterad bakom bakhjulets axel, men som samtidigt i stället eliminerade Husqvarnas mest påtagliga svaghet att ta så stort utrymme i anspråk att ett skydd för kilremmen liknande ett kedjeskydd inte gärna låter sig göras. Kuli har också - i motsats till Husqvarna - stora kilremskivan monterad på navet (Novolettes remskiva sitter på ekrarna).

Kilremmarna har givetvis samma svaghet som kedjorna när det gäller långa reglage-vajrar !

Några gamla vana påhängsmotorförare har provat flera olika märken under de senaste tre, fyra åren, och det är intressant att höra att de fäst sig vid remdriftens fördelar. Visst finns det några dagar under året, då snöfall, isbildning eller ett särdeles vått och ihärdigt regn gör kilremmen besvärlig    - men hur många mopedåkare är det som då nödvändigtvis måste åka?

Denna senare fråga är också aktuell för tveksamma rullmotorköpare: I det väglag, då rullmotorn inte är effektiv i branta uppförsbackar - på någorlunda släta vägar går det som regel bra ändå  - är det kanske inte alls troligt att ni tänker köra moped?

Kraftöverföring med endast kugghjul i stegvis utväxling används endast av två märken: Kuchen och Velmo, av vilka det senare "flygande tefatet" djärvt nog sitter i framhjulet och Kuchen-motorn är intimt förbunden med bakhjulet. Erfarenheten är väl ännu alldeles för liten för att man ska kunna avgöra kuggdriftens för- och nackdelar. 

Velmos anhängare är emellertid synnerligen entusiastiska, medan Kuchen-motorns tillverkare gjort en automatisk frikoppling som träder i funktion när motorn inte driver på bakhjulet, och vidare gjort en fjädrande upphängning av motorn för att skona kugghjulen.

I sanning, mopederna har skapat en väldig mängd konstruktionsproblem, och det är den moped köpande allmänheten som i sista hand avgör vilket märke som är bäst och vilka metoder som innebär den bästa lösningen på kraftöverförings problemet.

Det är den nu påbörjade moped säsongen som ska ge svar på denna och en mängd andra frågor.