Combinettens körställning måste be tecknas som mycket god. Den välfjädrade sportsadeln ger en hög sittkomfort och inte ens långfärder gör sig gällande ryggen vilket annars brukar vara fallet. Eftersom mopeden är av TT-typ blir även körställningen och körningen i övrigt av denna karaktär. Tack vare att maskinen är utomordentligt välbalanserad behöver man inte anstränga sig nämnvärt för att hålla den på rätt köl.

Motor och växellåda är av god kvalitet, även om backtagningsförmågan är sämre än vad man i allmänhet fordrar av en modern moped. Genomsnittligt får man använda en växel som är ett steg lägre än normalt vid backtagning, men den tätstegade treväxlade lådan gör ett detta inte än någon större pina. Motorn verkar dock dragovillig i det minsta lilla motlut. Detta kan givetvis till en viss mån förklaras med att exemplaret  ännu inte var inkört, redan efter 25 mil visade motorn piggare takter.

Combinetten uppvisar aldrig några startsvårigheter, utan tänder oftast på första kicken, men kräver omkring fem minuters körning för att ge full effekt. Den fotmanövrerade växellådan har distinkta lägen och växlingarna kan ske snabbt. Accelerationen är kanske inte den allra bästa, men även här bör ytterligare 50 mils inkörning vara god medicin. Fjädringen är som tidigare sagts överdimensionerad, men detta är enbart en fördel. Trots formliga dråpförsök under två timmars non-stop-körning på crossbana visade den inga tendenser till att ge efter mer än vad den skulle. Reglage, övrig utrustning och belysning visade sig vara till full belåtenhet. En sådan detalj som bromsljus bör inom parentes sagt finnas på alla mopeder. Zündappens är mycket effektivt. Reglagen, koppling, gas och broms är något tungmanövrerade, men även detta kan skyllas på provexemplarets "färskhet".

Som helhet kan sägas att Zündapp Combinette är en trevlig moped som i synnerhet lämpar sig för längre körningar på asfaltvägar.