![]() |
|||||||||
|
|||||||||
| -
Monarped
M 308 F -58 ¤ La Strada M 309 F, test -59 ¤
Ingmar Johansson, La Strada M 309 F -59 - Lill-Babs väljer La Strada M 309 S -60 ¤ Monark Piccolo -60 |
|||||||||
![]() |
|||||||||
| MONARK La Strada, JLO Piano G 50 Bj.59 TfA:s test av La Strada M 309 F Bj.59 | |||||||||
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|
|||||||||
|
|||||||||
|
1959 tycks bli de svenska ungdoms- mopedernas år, och Monark i Varberg kompletterar sitt tvåhjulingsstall med den sportbetonade "La Strada". - Det är först och främst körställningen som gör det motiverat att kalla Monarks senaste skapelse "La Strada" en sportmoped. Genom att dubbelsadeln är placerad ganska långt bak, kommer en stor del av förarens tyngd att ligga över bakhjulet, vilket ger gott väggrepp på drivhjulet och möjlighet att gå fort genom kurvor. Styret är av en ny konstruktion, det är delbart på mitten och kan lätt förvandlas från upphöjt speedwayroder till ett nedbockat TT-styre. - Något knäslut kring bensintanken får man inte, den är placerad för långt fram, men genom att sitta långt tillbaka och knipa åt med benen längs sadelns framdel kan man ändå få den nödvändiga känslan av stabilitet. - Vid första konfrontationen med La Strada på vägen, känns framdelen kanske "svajig", men det beror i så fall på ovana vid framgaffeln, som är utformad för att göra mopeden utpräglat lättstyrd. - På grusväg och småvägar är La Strada påfallande följsam och lätthanterad, och det märks att Monarks erfarenheter från tävlingsverksamheten kommit konstruktionen till godo.
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|
|||||||||
![]() |
|||||||||