AB CYKELFABRIKEN MONARK, Varberg.
 MONARK  AB Cykelfabriken MONARK, Varberg.  ^ back to Monark moped 1952-55.  
Monarpeden: [52-53 M 30] [-53 Ferbedo (D), Önskemopeden.] [-54 TT Race.] [-54 Test.] [-55 Till Gibraltar.] [-55 Instr.bok M 36.]
 
10 Monarpeder: Centrum, Erlan, FLM, Frej, Jagaren, Monark, Nornan, Speed , Stanley, Stålpilen, Wano och Vimpel.
 
 
 
 
 
 
  Monark "M 30" -52                                          Monarped 53  + test i Teknik för Alla.
 
1952 - Monarks nya moped.... M 30 48 cc JLO-motor
 
 
Monarks  nya  moped  M30.
 

Monark "M 30" är byggd i enlighet med de modernaste mopederna på kontinenten och blir säkert ett populärt åkdon i vår. 
 

I dagarna godkännes Monarks nya moped "M 30 - FB 50" och eftersom förfrågningarna om nykomlingen i Monarks mc-serie duggar in friskt ger TfA här en del förhandsuppgifter - provkörningen görs sedan fortast möjligt.

Mopeden är uppbyggd kring en 48 cc JLO-motor, som har en i motorkåpan inbyggd utväxling och kraftöverföring till bakhjulet med kedja. Manöverutrustningen är helt koncentrerad till styrstången, där utom handgasrulle och frikoppling med spärr finns anordning för flödning och chokning av förgasaren.

Motorn har inbyggd belysning. Tanken rymmer ca 8 liter bensin.

 

Mopeden tillverkas i två olika utföranden, ett lyxutförande med teleskopgaffel fram och swingsadel, varvid priset är 845: - kr, 

och ett standardutförande med förstärkt framgaffel och vanlig cykelsadel, varvid priset kommer att röra sig omkring 780: - kr.

Mopeden på bilden är den tyska förebild som Monark med licens kopierar. Den har hastighetsmätare, vilket vi ju Sverige inte behöver ha på mopeder. I mångt och mycket påminner den nya Monarkmopeden om de senaste lyxåken på kontinenten. 

 

Motorplaceringen snett ovanför  vevpartiet blir allt mer populär, likaså lägger man motorns lilla kedjedrev mycket nära vevpartiet. Att från styrstången kunna manövrera choke och flödning av förgasaren gör framför allt starterna bekväma.

Ilo-motorn är inte exakt densamma som den rulldrivande påhängsmotorn Monark och en del andra märken tidigare haft, men man kan förvänta att den nya har samma segdragande egenskaper och där med förenade ypperliga backtagningsförmåga som märket tidigare presterat.

 
 
 

 
 1953 - Se så vacker den är.
 
 

Så ska den se ut... 

den riktiga mopeden

 - Monarpeden 1953 -

 
 
Se så vacker den är !

Hon: Tänk om Du hade en moped att fara till arbetet  med. Skulle inte det vara bra. 

Han: Jo, jag har redan varit och tittat på en Monarped 53.

 

 

Motor: JLO FP 50, 49 cc tvåtakts luftkyld, 0. 8 hk vid 4350 v / min. slaglängd 43 mm, cylinderdiameter 38 mm. 

Bing förgasare med flödanordning vid styret. Noris svänghjulsmagnet med 16,5 W belysningsuttag.

Motorplacering: Motorn är upphängd i kraftiga gummilager framför ramen med motorhuset i höjd med vevpartiet.

Drivsätt och växlar: Reduceringsväxel i motorn med snedskurna ståldrev, utväxling 1: 4, kraftöverföring till bakhjulet med kedja, utväxling 1: 51. Total utväxling 1: 20,4. Bakhjulets kedjekrans monterad direkt på navet.

Reglage: Rullhandtag för gas och kopplingshandtag med spärr för motorns manövrering. Vid styret finns dessutom knapp för flödning av förgasaren och sammanbyggd med ljusomkopplaren en kortslutningsknapp för tändningen. 

Chokespjäll under förgasarintaget, som är placerat högt upp under bensintanken.

Utrustning: Bensintank rymmande 3, 5 liter oljeblandad bensin i förhållandet 1:25. 

Teleskopgaffel, swingssadel, verktygsväska med verktyg och luftpump. 

I motorhuset finns en permamentmagnet iskruvad som eliminerar slitdelar.

Pris: Mopeden finns tillvidare endast i lyxutförandet med teleskopgaffel och kostar 845:- kronor.

 
 TfA                                              MONARK MONARPED = vägsäkert ! 
 
 
 1953 - TfA testar Monarpeden i nr.6 [Samma test "på" specialmopeder.]
 
  Test av Monarpeden 1953

Årets (1953 nr 6. ) mopedprovning i TfA började i nr 4. 

Av de specialbyggda mopederna tycks av produktionsrapporterna att döma Monarpeden bli den vanligaste i sommar på de svenska vägarna. Här är vänstersidan som är snyggast, framgår av bilden och bilden i TfA nr 25 förra året.

       

Omdöme och körning: 

Den känsla man framför allt får vid körning med " Monarpeden " är att man är ute med en motorcykel. Detta omdöme gäller givetvis inte manövreringen, men väl körställning och väghållning. 

Med det moderna styret av speedwaytyp sitter man nästan bakåtlutad, man flyttar sig så långt på sadelns bakkant som möjligt och låter den kraftiga JLO-motorn arbeta på.

Framgaffeln är helt av mc-typ och styrningen känns också på samma "tunga" sätt, som ju i sig själv innebär att styret gör väsentligt långsammare balancerörelser än på en vanlig cykel.

Den stadiga styrningen innebär också att slirningen - jag körde på isgropiga töande vägar i ett par timmars tid utan att sladda en enda gång - är det minsta tänkbara. 

Den kraftiga ram- och framgaffelskonstuktionen har gjort att mopedens totala vikt är 38 kg.

I fråga om manöverutrustningen fattas det ingenting för den som är en smula motorintresserad. Rullhandtag för gas och koppling med spärr är de organ man kör med. För att stanna motorn finns en kortslutningsknapp - unik sak på moped, och för förgasarens speciella klargörande vid start är flödningsknappen anbringad intill styrstångsmuttern och förgasaren själv sitter mycket högt upp och är lättåtkomlig om man vid mycket kall väderlek behöver anlita luftspjället för chokning.

 

Gasreglaget är känsligt och om man vill ha maximal acceleration och fullt effektutbyte innan toppfarten uppnåtts bör man "följa" med gasen och inte ge motorn för mycket. Varg-Olle Nygren och Eskil Carlsson rekommenderar båda den gastekniken - de påpekar också att mopedernas små motorer måste behandlas med en mycket varsammare hand än de stora. En viss försiktighet med startspjället får man iaktta, eftersom kopplingen, som är av stållamelltyp, kan börja slira av att oförbränd bränsleblandning samlas i motorhuset.

Vad är mer att säga om provkörningen ? Att stänket från de dyblöta vägarna varken kom in på kläderna, motorn eller cykelns lackerade delar och i mindre utsträckning på kedjeskydden visar en genomtänkt utformning av skärmarna.

Väghållningen på de gropiga vägarna var strålande, och vid backprovet måste jag återligen uttrycka min beundran för JLO-motorn som tycks kunna plågas hur mycket som helst. Eftersom mopeden i sig själv är något tyngre än de flesta märken hade den "handicap" att lämna, men proven klarades, och Monarpeden ligger därmed på övre halvan bland de segaste backtagarna. Den medföljande broschyren om mopedens skötsel är kort och koncis, och köparen får också sex månaders garanti för material- eller fabrikationsfel.

 
 
 Slutsats: En bekväm, vilsam, sportig och snygg moped, som skänker sin ägare självförtroende och nöje.